Dethär är så jäkla typiskt så det inte är sant, jag lovar. Har hänt många gånger och jag vet att det inte bara är jag.
Idag när jag stod på bussen påväg hem, ganska trött, lättirriterad, bussen är helt fullsmockad med jobbiga människor, & skrikande ungar som ska hem och bla bla. Jag står upp, ungefär i mitten av bussen. Lyssnade på ganska hög musik och hade väll inte tankarna helt samlade. Sen känner jag hur någon jäkel står och hackar på min axel, först reagerar jag inte eftersom jag tror att "det är väll ngn som bara råkade stöta till mig av misstag" sen händer det igen och jag stänger av musiken och vänder mig om. Och gissa vad, där står en sur liten gumma och typ skriker nästan
- Hörrudu! stå inte i min väg när jag ska gå ut ur bussen! Jag måste ju få hålla i mig i räcket!
då blir ja bara såå irriterad och ger henne värsta onda blicken medans jag säger, " men jaa ta de lugnt" så går hon förbi mig jättehårt och fnyser åt mig. Och där står jag, med allas blickar mot mig och blir ännu mer förbannad.
Vem tror dom att dom är? varför ska dom vuxna få tro att dom kan behandla unga sådär, medans vi inte ens får höja rösten till dom utan att vi är "uppkäftiga" eller har en dålig attityd. Fan va ja hatar de ordet, dålig attityd haha. Kanske för att jag fått höra de, way too many times.

Gissa om kärringen gjorde min dag liksom..